Berlin Marathon [X] check!

Nu har jag sprungit. 38 km av härlig löpning + 4 km av fruktansvärd plågan. Men det är just den där plågan som får en att känna att man lever. Som får en att glömma alla omkringliggande omständigheter och istället bara fokusera på att ta sig i mål.

Resan till Berlin blev inte som jag hade planerat, men den blev otroligt mycket bättre än förväntat. Allt tack vare Mascha och Viking. Jag har fått bo hos Mascha som tagit jättebra hand om mig. Viking har varit med som världens bästa supporter. Jag kommer att vara er evigt tacksam! Dessutom har jag själv gjort ett riktigt bra jobb, vilket jag är väldigt stolt över.

Åter till loppet. Det var en fantastisk känsla att stå på startlinjen i Berlin. Att få springa samma sträcka som alla grymma elitlöpare (speciellt Haile Gebrselassie, även om jag tyvärr inte fick se honom). Att få lyftas fram av den mäktiga publiken. Alla snälla svenskar som hejade för fullt. Svårt att beskriva.

Loppet gick oväntat bra fram till 38 km. Det var som ett härligt, roligt träningspass. Sen hände något vid 38, plötsligt tog det tvärstopp och jag var osäker på om jag skulle klara en meter till. Mot förmodan så tog jag mig i mål utan att tappa för mycket fart. Trodde att jag var nere på 7 mintempo i slutet, men så var inte fallet. Väl i mål var smärtan i benen obeskrivlig, jag kunde knappt stå, något som jag inte upplevde under Sthlm marathon. Det gick över på ca 10 min och efter det kände jag mig bara allmänt nöjd och lycklig. Lycklig över det nya PB på 3:41:32. Jag orkade till och med att luncha på stan med Mascha och Viking direkt efteråt, samt att ta mig till "after run party" på kvällen för att se prisutdelningen.

Nu ska jag snart bege mig tillbaka till Sverige och Uppsala!